Från sockenstämma

till allmänna val

I dag när vi har representativ demokrati finns det de som talar för mer direkt demokrati i kommunal- och statsförvaltningen. Borde vi alltså återgå till socken- och kommunalstämmornas tid då "folket" med vissa begränsningar direkt fick delta i beslutsfattandet?

Nå, allt har sin tid och knappast är nu det där med samling på kyrkbacken en modell för vår tid, då vi väl i stället borde införa någon slags direkt påvekan via Internet. Men det finns intressanta inslag i den utveckling från sockenstämma till allmänna val som vi upplevt.

Sockenstämman som institution har uråldriga traditioner. Länge nog ansåg man att sockenindelningen hade skapats av den katolska kyrkan, men senare forskning har visat att socknen fanns långt innan kristendomen kom till Norden (Ragna Ahlbäck, Svenska Österbottens historia).

Redan under förkristen tid samlades sockenmännen i socknens centrum för att skipa rätt, besluta om gemensamma angelägenheter och utöva kulthandlingar. Sedan övertog den katolska kyrkan socknen som blev den minsta kyrkliga enheten.

Vid Uppsala möte 1593 restes krav på skärpt religiös kontroll och sedlig förnyelse. Det blev startpunkten för sockenrättsskipningen som sedan utvecklades under 1600-talet, bland annat genom införandet av sexmän. Genom riksdagsbeslut fastslogs att befolkningen skulle vara med och döma syndarna.

Den rättsliga grunden för sockenstämmornas verksamhet förblev dock länge vag. I 1650 års prästprivilegier fastslogs att prästerskapet skulle ställa dem inför rätta som på olika sätt förbrutit sig mot Guds bud. Om relationerna gentemot den världsliga rättvisan sades däremot ingenting.

Karl XI försökte föra över så mycket som möjligt av sockenrättsskipningen till världsliga domstolar. Efter en resolution 1684 lades mål om förmyndarskap, testamenten, tvister om bänkrum och gravställen, oljud, trätor och slagsmål i kyrkan samt eder och sabbatsbrott helt under världslig jurisdiktion. Genom 1686 års kyrkolag begränsades kyrkans rättsskipning ytterligare.

På 1700-talet kom flera förordningar om sockenstämmans uppgifter, men i Österbotten fick också byrätterna och bystämmorna mer vidsträckt makt efter 1742, då verkställigheten av utbetalningar, arbetsinsatser och andra åtgärder överfördes på dem. Sockenskrivaren underrättade byåldermannen om sockenstämmans beslut. Byordningarna och särskilda byrätter minskade märkbart häradsrätternas arbete.

Skild kommunalförvaltning införs

Sockenstämmans verksamhet fortsatte i vårt land tills ärkebiskopen och domkapitlet 1826 gav anvisningar om behandling av ecklesiastika ärenden i kyrkostämmor och kyrkoråd. I kyrkolagen 1845 talas ännu om sammankallande av sockenstämma, men 1865 kom så den kejserliga förordningen om helt skild kommunalförvaltning.

Det blev alltså kommunalstämman som valde kommunalnämnd till att börja med. Stämman skulle sammankallas minst tre gånger per år. I Närpes omfattades hela storsocknen tills Korsnäs fick egen kommunalförvaltning 1887, Övermark 1891 och Pörtom 1868 (Björn Hindström, Närpes igår och i dag, K V Åkerblom, Pörtom historia).

Var då socken- och kommunalstämman demokratisk? Fick alla rösta? Vid sockenstämman skedde omröstningarna enligt mantal, vilket betydde att endast mantalsägarna hade rösträtt (Kurt Jern, (Svenska Österbottens historia). Obesuttna och kvinnor stod alltså utanför beslutsprocessen.

Men enligt N-E Nykvist (Svenska Österbottens historia) tillkom rösträtten vid kommunalstämman sådana som inte var i annans tjänst. Så kunde också ogifta och frånskilda kvinnor samt änkor ha rösträtt. Man hade en röst för varje skattöre. Men om det var fråga om mantalssatt jord så fick endast mantalsägarna rösta. Rösträtten var alltså begränsad.

En ny förordning kom 1898, och enligt den skulle stämman sammankallas minst fyra gånger per år. Övergången till fullmäktigeinstitutionen underlättades så att stämman med två tredjedels majoritet kunde besluta härom. Mandattiden skulle vara tre år.

Allmän och lika rösträtt

År 1906 kom så den nya lantdagsordningen som medförde allmän och lika rösträtt för alla också i rikspolitiken. Kvinnorna i Finland fick alltså bland de första rösträtt. Samtidigt avskaffades ståndslantdagen och vi fick enkammarlantdag, från 1919 riksdag, 

Men det fanns de som ansåg att makten nu skulle förflyttas från folket till valda företrädare, alltså en maktelit. Endast vid val fick medborgarna säga sitt. Känns resonemanget igen?

Bland kommunerna var Lappfjärd tidigt ute med förslag om övergång till kommunalfullmäktige. Redan 1901 framlades ett sådant, och 1909 blev det godkänt. Sammanlagt 36 ledamöter valdes i fullmäktige, men kommunalstämma hölls också jämsides.

År 1913 hade hela 91 kommuner i landet valt fullmäktige, och följande år fick bl a Oravais fullmäktigeförsamling. I de flesta kommuner valdes dock kommunalfullmäktige först enligt 1918 års kommunallag så att de tillträdde 1919. Så skedde i Närpes där 31 ledamöter valdes.

Kommunalnämnden ersattes 1949 med kommunalstyrelsen, senare kommunstyrelsen och kommunalfullmäktige blev småningom kommunfullmäktige. Där står vi alltså i dag då nya storkommuner diskuteras.

Börje Sidbäck